Blir inte klok på mig själv..

Snacka om att jag är splittrad. Mitt humör åker upp och ner ständigt. Börjar själv bli trött på de. Från att vara hur lycklig som helst till att känna mig väldigt nere. De är väl en del av prossecen att gå vidare efter de stora sveket. Att jag fortfarande tror att alla ska lura mig och playa mig och svika mig kommer nog vara kvar större delen av mitt liv eller fram till den dagen Mr right dyker upp. Hade varit skönt om han kom och knackade på snart orkar inte med mig själv:P...

Tackar Gud för jag fått upp ögonen för träningen! Den har ju räddat mig från mkt. Inte minst mitt beteende att straffa mig själv genom att inte äta.. Jag står för att jag haft de beteendet det är en del av vem jag varit. Och när jag ändå skriver om de så kan jag meddela alla att min skinnyjeans inte längre passar och för första gången så bryr jag mig inte. Jag är ju faktiskt kvinna, ingen 12 åring som kan ha str 34/xs. Även om jag i vissa kläder har de fortfarande. Dags att acceptera mig själv för den jag är. Jag har inte fått generna size zero! Inte om jag ska må bra iallfall. Kommer ju aldrig någonsin sluta räkna kalorier för de bara går automatiskt.

Oj de blev ett lite deppigt inlägg idag men idag behövde jag få av mig lite skit.

             Haha jag igår efter ett mycket tufft pass. Helt död var jag!